Det är alltid något speciellt med att stiga iland på Hallands Väderö. Vårens första besök med stilla strövtåg genom den ljuvligt doftande vitsippsmattan i Söndre skog. Sommarens picknick i Kappelhamn. Ulagapskärrets föränderliga skepnad - vårens svarta vattenspeglar, torrperioden då spången känns onödig eller höstens första tecken på att en ny årstid är i annalkande. Västsidans tystnad och skönhet. Promenaden till fyren vars silhuett mot himmel och hav alltid är föränderlig. Dörren som oftast står öppen på Internationella fyrdagen. Spiraltrappan som leder ända upp till toppen av fyren. Utsikten är minst sagt fantastisk. Enebestånden, den taggiga kustlinjen och klipporna som skiftar från grått till orange. Betesdjuren som flitigt håller landskapet öppet och en och annan gång dyker upp där du minst anar det... Ibland syns de bortom fyren där ungdjuren lagt sig ned, lugnt idisslande och därmed förkroppsligande begreppet kolugn. Foto skrattande häst: Kati Fahle
top of page
bottom of page